Bortstöterskan
Sitter på jobbet nu. Lagom lägligt dagen innan en tenta. Också lagom lägligt att vaccinsymptomen börjar komma, typ huvudverk, yrsel och sjukt ont i ryggen! Men då har jag ju nåt att skylla på när jag får U på tentan! ;)
Har tagit ett beslut, eller snarare bara sagt vad jag känner och vilka krav jag har på livet. Detta har inneburit att jag stött bort ännu en människa från mitt liv. Detta var ett betydligt jobbigare beslut eftersom jag inte hatar personen. Men what to do? Jag lever på hoppet och hoppas det blir bättre igen, att det är kalla fötter (kan man säga så eller funkar det bara på engelska?) som spökar eller något annat sådant. Jag skulle kunna börja kalla mig bortsöterskan från ensamheten (jämröfr armbryterskan från ensamheten). Inte för att jag är från byn ensamheten, eller är helt ensam men man blir väl i alla fall lite mer ensam av att stöta bort folk stup i kvarten. Sen blir det ju en finare slogan. Aja ska försöka tänka på nåt annat men just nu är det inte lätt... Som Ninis skrev, varför kan inte livet vara en dans på rosor ibland? Och jag undrar detsamma!
Jag har i alla fall världens bästa jobb med världens bästa folk! Blir alldeles glad av att vara här. Perfekt terapi på sommaren efter ett jobbigt pluggår och en underbar flyktort när allt annat runt en är hektiskt. De vet ju inget om det vilket är sjukt skönt. Dock frågade hon jag jobbade med idag hur det går med karlarna, första gången som det var jobbigt att svara att det inte händer nåt på den fronten. Vad har det tagit åt mig?
Nu ska jag återgå till tv-stunden som vi har för tillfället och se på lite förkväll!
Puss på er!
Har tagit ett beslut, eller snarare bara sagt vad jag känner och vilka krav jag har på livet. Detta har inneburit att jag stött bort ännu en människa från mitt liv. Detta var ett betydligt jobbigare beslut eftersom jag inte hatar personen. Men what to do? Jag lever på hoppet och hoppas det blir bättre igen, att det är kalla fötter (kan man säga så eller funkar det bara på engelska?) som spökar eller något annat sådant. Jag skulle kunna börja kalla mig bortsöterskan från ensamheten (jämröfr armbryterskan från ensamheten). Inte för att jag är från byn ensamheten, eller är helt ensam men man blir väl i alla fall lite mer ensam av att stöta bort folk stup i kvarten. Sen blir det ju en finare slogan. Aja ska försöka tänka på nåt annat men just nu är det inte lätt... Som Ninis skrev, varför kan inte livet vara en dans på rosor ibland? Och jag undrar detsamma!
Jag har i alla fall världens bästa jobb med världens bästa folk! Blir alldeles glad av att vara här. Perfekt terapi på sommaren efter ett jobbigt pluggår och en underbar flyktort när allt annat runt en är hektiskt. De vet ju inget om det vilket är sjukt skönt. Dock frågade hon jag jobbade med idag hur det går med karlarna, första gången som det var jobbigt att svara att det inte händer nåt på den fronten. Vad har det tagit åt mig?
Nu ska jag återgå till tv-stunden som vi har för tillfället och se på lite förkväll!
Puss på er!
Kommentarer
Trackback