Filosofier från svunna tider
Har gjort en ny playlist till min Ipod. Musiken är en blandning av pappa-musik, som är en väldig blandning. Allt från arabmusik till latino-pop till något slags elektro, typ sputnik. I blandningen finns även gamla hits från skivorna jag brände under högstadietiden. Musik från de där skivorna som designades och döptes av systeryster. Typ Absolut HannaH (ja, H:et på slutet skulle vara stort, annars blir det ju inte symmetriskt) och Hanniz Hitz, för det är ju mycket coolare med Z. Man år många fina minnen från dessa låtar. Musik väcker alltid så mycket minnen inom mig. Har jag lyssnat på en viss sorts musik under en viss tid kommer föralltid den musiken förknippas med den tiden.
Och appropå gamla minnen och gammal musik. Öppna Landskap med Ulf Lundell spelades idag på jobbet. Snacka om låt som väcker minnen. Kommer ihåg hur jag låg och myste inpå småtimmarna, oförmögna att göra annat än att kramas, oförmögna att fara hem. Mötte ofta brevbäraren i trapphuset på den tiden. Öppna landskap (och massa annan musik givetvis) spelades, solen gick aldrig ner och man var så där underbart nykär. Tänk vad underbart livet var när man var nyss fyllda sexton, om ens det. Vad hade man för bekymmer då? Säkert en hel del för många. Men mitt liv var ganska komplett. Bara det att man hade sommarlov och slapp jobba hela sommaren. Att man just avslutat en underbar högstadietid med musikklassen. Klassen som under väntan på att nästa lektion kunde stämma upp till "tjuven" med stämmor och allt. Sedan när läraren kom in stämde hon bara in i våran sång och senare började någon trumma med pennorna. Snacka om nördiga. Men jag har alltid gillat att var lite nördig så det var en fin tid.
Fick höra för några dagar sedan att det på torsdag är nån music-awards-grej på MTV. Det är ett tecken på att det var ett år sedan det programmet sändes sist. Förra året, förra första torsdagen i november satt jag bänkad ute i ersmark, en by utanför stan. Där var jag med tre underbara vänner. Vi åt varma mackor med tomat och jag lipade som ett annat vattenfall. Blev tröstad av dessa nyfunna, men dock så fina, människor. Velade mellan att ta av ringen, som då var flyttad till högerhanden, från fingret till korthållaren och tillbaka till fingret. Varför den fick vara kvar på fingret var som ett minne att jag hade klarat det stora steget jag aldrig trodde jag skulle klara av. Varför den flyttades till korthållaren var för att det väckte mycket känslor att hela tiden känna den. Det var ändå en så underbar dag. Jag var stolt över steget jag tagit, glad över vännerna jag hade, trots att jag pratade med en gråtande ex-partner som sa sig kunna göra vad som helst för att allt skulle bli som förut. Det är med andra ord viktigt att kunna hitta det fina även i den fulaste situationen.
Mycket memory-lanes idag. Konstig blandning av minnen, men ändå så fina!
Nu ska jag ut till granny som jag för tillfället flytt till och pösa med henne och lickit! Ha en bra kväll allesammans. Det har jag tänkt ha trots omständligheterna!
Och appropå gamla minnen och gammal musik. Öppna Landskap med Ulf Lundell spelades idag på jobbet. Snacka om låt som väcker minnen. Kommer ihåg hur jag låg och myste inpå småtimmarna, oförmögna att göra annat än att kramas, oförmögna att fara hem. Mötte ofta brevbäraren i trapphuset på den tiden. Öppna landskap (och massa annan musik givetvis) spelades, solen gick aldrig ner och man var så där underbart nykär. Tänk vad underbart livet var när man var nyss fyllda sexton, om ens det. Vad hade man för bekymmer då? Säkert en hel del för många. Men mitt liv var ganska komplett. Bara det att man hade sommarlov och slapp jobba hela sommaren. Att man just avslutat en underbar högstadietid med musikklassen. Klassen som under väntan på att nästa lektion kunde stämma upp till "tjuven" med stämmor och allt. Sedan när läraren kom in stämde hon bara in i våran sång och senare började någon trumma med pennorna. Snacka om nördiga. Men jag har alltid gillat att var lite nördig så det var en fin tid.
Fick höra för några dagar sedan att det på torsdag är nån music-awards-grej på MTV. Det är ett tecken på att det var ett år sedan det programmet sändes sist. Förra året, förra första torsdagen i november satt jag bänkad ute i ersmark, en by utanför stan. Där var jag med tre underbara vänner. Vi åt varma mackor med tomat och jag lipade som ett annat vattenfall. Blev tröstad av dessa nyfunna, men dock så fina, människor. Velade mellan att ta av ringen, som då var flyttad till högerhanden, från fingret till korthållaren och tillbaka till fingret. Varför den fick vara kvar på fingret var som ett minne att jag hade klarat det stora steget jag aldrig trodde jag skulle klara av. Varför den flyttades till korthållaren var för att det väckte mycket känslor att hela tiden känna den. Det var ändå en så underbar dag. Jag var stolt över steget jag tagit, glad över vännerna jag hade, trots att jag pratade med en gråtande ex-partner som sa sig kunna göra vad som helst för att allt skulle bli som förut. Det är med andra ord viktigt att kunna hitta det fina även i den fulaste situationen.
Mycket memory-lanes idag. Konstig blandning av minnen, men ändå så fina!
Nu ska jag ut till granny som jag för tillfället flytt till och pösa med henne och lickit! Ha en bra kväll allesammans. Det har jag tänkt ha trots omständligheterna!
Kommentarer
Trackback