Så det kan gå
För några månader sedan låg jag hemma, troligtvis drabbad av svininfluensan. Jag tyckte att jag hade det bästa livet en människa kunde ha, trots feber, hosta och svimupplevelser. För några veckor sedan låg jag hemma i min säng efter en toppen fest. Dock med en bristning i låret och alldeles för bakis. Den bästa bakisdagen på väldigt länge trots brustna lår. Ompysslad av en ängel helt ovetandes om alla bekymmer. Några dagar senare slog blixten ner (ja, inte bokstavligen då kanske) och det kändes som att allt förändrades. Ett tag visste jag inte var jag skulle ta vägen. Men eftersom man är en vuxen människa kan man se perspektiven i situationen. För bara en vecka sedan tog batterierna slut på min bekräftelsemaskin, som jag tydligen blivit beroende av, och nu vet jag inte vad jag ska göra. Hur kan man vara så lättkrossad?
Pianot var fult så amelievalserna får vänta. Nu ska jag återgå till mitt u-landshem, bestående av en brummande avfuktningsmaskin efter översvämmningen och 4 miljoner äckliga bananflugor, för att städa och plugga. Alltför att tänket ska hållas på långt avstånd. Har märkt att allt blir så mycket bättre då. Synd bara att man är så dålig på att "otänka" bara!
Kommentarer
Postat av: Mandi
Vem tusan är bekräftelsemaskinen? Vad har jag nu missat då?
Trackback
